Xiaomi Redmi Note 13 Pro Plus: Mellanmobil som har allt –utom prestanda

När du går ner från de femsiffriga prislapparna som du får betala för en prestandamobil i absoluta toppklass idag, så är det oftast vissa saker tillverkarna bantar bort. Glas och metall i chassit byts ut mot plast, vattentåligheten går ner, och är ofta inte ens testad, du får mindre arbets- och lagringsminne, och av långsammare typ, du får enklare och lägre upplöst kamera, och lägre kvalitet på skärmen.

Inte här. Senaste mobilen från Xiaomi är en mellanklassmobil som i vanliga fall kostar 5 990 kronor, men som just nu säljs för introduktionspriset 4 990 kronor i tillverkarens egna butik och i flera stora svenska butiker som Elgiganten och Netonet. För det får du en mobil som bockar av ovanligt många premiumegenskaper.

Ett bygge i aluminium och böjda glasytor, fullt ip68-certifierat vattenskydd, ljusstark 120 Hz amoled-skärm, stort och mycket snabbladdat batteri, och en massiv 200-megapixelkamera på baksidan. Och det är gott om minne och lagring, hela 12 GB ram och 512 GB UFS 3.1-lagring, inte absolut snabbast just nu, men snabb nog.

Uselt namn på bra mobil

Den har det onödigt långa namnet Xiaomi Redmi Note 13 Pro Plus 5G. Snälla Xiaomi, bli bättre på branding. Er vanliga serie toppmobiler heter ju bara Xiaomi 12, Xiaomi 13, och i år kommer Xiaomi 14 komma. Varför inte ge de billigare mobilerna lite mer begripliga namn? Vad är ”Redmi”? Inget rött så långt ögat kan se. Vad är ”Note”? Den har inga speciella antecknings-egenskaper.

Är den verkligen både Pro och Plus? Och har inte alla mobiler 5g vid det här laget? Sluta skriv ut det. Ni slösar bara trycksvärta. Och ingen kommer ihåg vad mobilerna heter. Och det vore synd. För den här mobilen är värd att minnas.

Det enda den egentligen saknar som andra mobiler i 10 000-kronorsklass eller mer har, är en kort lista kompromisser. Du får ingen optisk zoomkamera, utan bara digital zoom med huvudkameran, men det kan ju gå ändå med en så högupplöst sensor. Du får inte heller trådlös laddning, och snabbaste typen av wifi, wifi 6e eller wifi 7. Här får du nöja dig med wifi 6, och det är ju inte så illa det heller.

Begränsade prestanda

Och så prestandan då. Redmi Note 13 Pro Plus är bestyckad med kretsen Dimensity 7200 Ultra från Mediatek, som har två snabbare och sex långsammare cpu-kärnor, samt en Mali-G610-grafikkrets. Den är inte direkt blixtrande snabb, men cpu-prestanda är hög nog för att allt jag gör i vardagen, från att surfa på sajter, skrolla på Instagram, navigera i Google Maps och strömma video, går rappt och problemfritt. Drygt hälften så snabb som de senaste och bästa Snapdragon och Exynos-kretsarna.

Det finns tyngre appar som inte riktigt hänger med lika bra som på en äkta toppmobil med topprestanda, men de är relativt få. Att hantera grafik- och fototunga pdf-filer eller klippa video kan orsaka viss lagg. Med generösa 12 GB ram-minne kan du dock multitaska nästan lika bra på denna mobil som på de flesta toppmodeller. Du får ingen sd-kortläsare för att utöka lagringen, men de inbyggda 512 GB bör räcka ett tag.

Det som drar ner totala prestandan är en svag grafikkrets. Den levererar bara en femtedel av vad du får från toppmobilernas systemkretsar. Det kan räcka om du inte är kräsen med bildfrekvens eller håller dig till de mindre krävande 2d-spelen som det finns många av, men en seriös mobil gamer bör hålla sig borta.  En del appar som använder grafik-api för att boosta prestanda lider också av det, som en del foto- och video-redigerare.

Visar och tar skarpa bilder

Amoled-skärmen med sina 1 220 x 2 712 bildpunkter är övertygande skarp, och du får bildfrekvens på upp till 120 Hz. Det verkar inte vara full ltpo-dynamik för bildfrekvensen, men ställer du den inte manuellt till 60 Hz, så ser den ut att växla mellan 60 och 120 efter behov. Och gör det helt sömlöst. Ljusstyrkan på upp till 1 200 cd/m2 i manuellt högljusläge och upp till 1 600 cd/m2 i maximal punktljusstyrka räcker för en tydlig bild även ute i solskenet. Inte alltid snygg, men alltid läsbar.  

Kameran kan beskrivas som lite för ambitiös för mobilens eget bästa. Du får en jättesensor på hela 200 megapixlar, som kompletteras av en 8 megapixels vidvinkelkamera och en 2 megapixlars makro. Att utnyttja den stora sensorn fullt ut och ta superhögupplösta foton går långsamt, men resultatet kan bli bra i dagsljus. Håller jag mobilen still, vilket är lätt tack vare optisk stabilisering, får jag både god dynamik, överraskande lite brus på pixelnivå, och väldigt fina detaljer.

Färgerna i bilden är dock fadda, och kontrasten verkar aningen blek, oavsett om jag fotar i 200 megapixlar eller låter kameran pixelbinna till mer hanterbar storlek. Den är även då långsam och har svårt att fånga rörliga objekt. Det här är en kamera som det går att ta bra bilder med, men du får lägga ner lite tid på att ta om den ett par gånger och eventuellt också efterbehandla för färger och kontrast.

Vidvinkeln är raka motsatsen. Den har hård, skarp, svärta i mörka ytor, och saknar där helt detaljer och nyans. Dessutom drar färgerna åt det varma hållet. Men den är lätthanterad, reagerar direkt och är lätt att ta en snabb skarp bild med. Makrokameran är som alla andra små makrokameror. Överlag poänglös, men gör jobbet om du vill fota på fasta avståndet som är ungefär 4 cm.

Mycket batteri som laddas snabbt

Med 5 000 mAh batteri, vilket blivit det normala i mobiler på senare tid, och en inte alltför högupplöst oled-skärm, är det mest upp till systemkretsen om det blir strömsnålt eller inte. Jag är inte ofantligt imponerad av mina mätresultat här, även om de absolut är godkända. Drygt tio timmars aktivt app-användande gör att den räcker hela arbetsdagen, så länge du inte fotar och filmar konstant. Och för mindre krävande uppgifter som att strömma video räcker mobilen markant längre.

Det bästa med batteriet är hur snabbt det laddas upp. Du får med en maffig laddare med hela 120 watts effekt, med vilken mobilen kan laddas full på under en halvtimme. Det kräver dock att du går in i mobilens batteriinställningar och aktiverar en funktion som just heter Öka Laddhastigheten. Då slår den på Xiaomis proprietära Hypercharge-laddning och når topphastighet. Annars jobbar den på enligt mer beskedlig (men fortfarande rätt så snabb) PD 3.0-standard.

Usb-porten må vara snabb på att ladda, men den är tyvärr inte snabb för data, utan håller sig på usb 2.0-fart. Det gör att det kan ta tid att till exempel tanka tagna foton och video från den. Det kan gå snabbare över lokala wifi, där Redmi Note 13 Pro Plus har stöd för wifi 6. Mer är så ska du inte förvänta dig i en mellanmobil som denna.

MIUI är sig likt

Operativsystemet är Android 14 med egna gränssnittet MIUI 14 ovanpå. Det är ett av de Androidgränssnitt som du kan behöva ta dig till att bekanta dig med, annars kan enkla saker vara frustrerande omvända mot vad du är van vid. Men allt har en intern logik som du förhoppningsvis snabbt kan greppa. Det går också att anpassa mycket i gränssnittet efter eget tycke och smak. Många egna appar och lösningar trängs med Google egna, och vill du rensa ut appar du inte använder så går det, ibland.

Med blygsamma tre års utlovade systemuppdateringar ligger Xiaomi här efter de flesta toppmobiler, men det är mer i nivå med förväntningarna för en mellanklassmobil. Vilket är trist. Jag tycker nog att vi borde kunna begära lång livslängd även på lite mer humant prissatta mobiler.  

Med en mobil som denna som har hög nivå på så mycket annat så hade det varit den prick över i som gav den full poäng i betyg. Men nu blir det bara nästan det.