Wikisource:Huvudsida

Ladda ned

Hon började just tänka efter (så gott det gick, för dagen var mycket varm, och det gjorde henne ganska sömnig och dåsig), om hon verkligen brydde sig så pass mycket om en maskroskedja att det skulle löna mödan att stiga upp och plocka maskrosor, — då plötsligt en vit kanin med röda ögon sprang förbi henne.

Det var ju inte något så förfärligt märkvärdigt med den saken; och inte tyckte Alice heller att det var så rysligt besynnerligt att höra kaninen säga för sig själv: »Aj aj! nu kommer jag för sent!» (när hon efteråt tänkte på saken, märkte hon nog att hon borde ha tyckt att det var underligt; men just då tyckte hon det var helt naturligt); — men när kaninen riktigt tog upp en klocka ur sin västficka och såg på den och sedan skyndade i väg, — ja, då sprang Alice upp, för det föll henne in att hon aldrig förr hade sett en kanin ha en västficka, eller en klocka som han kunde ta upp ur den; och brinnande av nyfikenhet rusade hon bort över ängen efter honom och kom lyckligtvis fram just i rättan tid för att se honom skutta in i ett stort kaninhål vid häcken.